Jag känner inte till ursprunget till uttrycket Stanna upp en stund och låt själen komma ikapp, men det är i alla fall vad jag behöver göra. Sedan lång tid tillbaka. Och återkommande. Just nu är jag inne i en period då jag är väldigt känslig för stress.
Men jag har tur, jag får otroligt mycket hjälp och förståelse från min arbetsgivare för min inre stress. Jag har träffat en beteendevetare för att förstå och få verktyg att hantera den. Jag inser också att den till största del är skapad av mig själv, men att jag har svårt att stå emot tempot och tonen runt omkring. Är någon upp i varv blir jag upp i varv. Jag har liksom ingen rustning mot stressade människor, utan sugs med. Sedan påverkas jag som många andra av de konstanta stormfloder av intryck som vi frivilligt matar oss med. Nästan tvångsmässigt följer man med i sociala medier och det svåra är att sätta gränser för sig själv. Annars blir det lätt att man kollar Facebook och de där bloggarna miljarder gånger om dagen. Osunt!
Så för att stanna upp en aning läser jag just nu om Tomas Sjödins bok Det händer när du vilar. Jag fick den i julas och slukade den då omedelbart, lät mig översköljas av orden och omfamnas av tonen. Nu när jag läser om boken försöker jag gör det långsamt och lite i taget för att sedan stanna upp och filosofera kring texten. Jag har fallit för idén om sabbat och vilans betydelse som en slags paus eller uppstannande för att komma ikapp sig själv.
