tisdag 18 november 2014

Naturens iskonst

Smältvatten droppar från taket ner på grenar av busksly där det fryser till igen.

  
Likt frysta löften om en kommande vår ligger knopparna inbäddade i is.


 Förra hösten kom frosten innan vattnet i regnvattentunnan tömdes.


Ett skal av is bildar en lykta med solens strålar som ljuskälla.


lördag 8 november 2014

Melbourne memories

Vill minnas resan till Melbourne med några bilder till.

Cape Woolamai Surf Beach i motljus.

Busschauffören tycker att Grand Prix Circuit är en sevärdhet. Foto tas genom bussfönstret för att visa maken som är road av Formel 1. Sedan visade det sig att det här är en bana för motorcyklar.
Jag hade hellre stannat längre hos koalorna.

Födelsedagsbrunch med mina älskade flickor.

Födelsedagsdrink längst upp på 55:e våningen på the Lui Bar.

Fantastisk utsikt.

 Flyger över Ayers Rock på vägen hem.


Bye bye Melbourne.

Bye bye Australia.

onsdag 5 november 2014

Det räcker att finnas till

Redan vid nyår formulerade jag några regler för det här året, för att hjälpa mig att må bättre.

Så här sa jag till mig själv.
Jag ska inte vara flexibel.
Jag ska göra en sak i taget.
Jag ska belöna mig regelbundet.
Jag ska vila ofta.
För det jag kan bestämma, ska jag också själv bestämma över.
Jag har skrivit om det tidigare, att jag hamnar i depression emellanåt. Jag har förstått att jag är en sån där stark-skör person som ångar på i full fart tills en träffar väggen. Brinner ut. Hamnar i diket.

För ungefär ett år sedan var det dags igen och jag försökte länge tillfriskna genom att bara jobba mindre. Alltså min enda åtgärd var att vara deltidssjukskriven. Men till slut var jag så djupt nere i depression att jag blev tvungen att börja medicinera igen. Då hade jag kämpat i nästan ett halvår med att försöka vila mig i form. På deltid. Till en början kändes det som ett misslyckande att ta tabletterna, men det var depressionen som talade. Idag har jag accepterat att de behövs för att hålla själen, eller om det är kemin, i balans. Om det är för evigt eller inte, det får framtiden visa.

Jag är stresskänslig också. Min stress beror nästan uteslutande på mina inre krav, mina föreställningar och förväntningar på mig själv. Inte på att någon annan säger att jag inte räcker till, inte levererar tillräckligt snabbt och bra eller inte är smart nog. Så jag håller på att programmera om mina tankebanor. Jag har vid olika tillfällen träffat beteendevetare som visat mig verktyg att hantera stress. Men det är ju så att bara för att en har en hammare i handen är det inte säkert att en vet hur en ska använda den. Nu försöker jag använda mig av verktygen och har formulerat några tankekort som broms och vägledning när jag börjar stressa upp mig.

När jag blir stressad ska jag vara sann mot mig själv
Jag ska lyssna på vad kroppen och själen säger. Stela axlar, värkande magsäck, orolig mage, svårt att somna, vakna på natten, svårt att fatta beslut, allmän oroskänsla. Allt det är tecken på att jag inte mår bra.

När jag är stressad ska jag inte vara flexibel.
På arbetet planerar jag mina arbetsuppgifter - jag kan välja tre uppgifter per tidsperiod (dag/vecka/månad/år beroende på omfattning) och prioritera dem. Bara riktigt akuta händelser går före. Om överordnad kräver att en annan uppgift ska göras så får denne även förhålla sig till min listan över uppgifter och därmed besluta vilka som får vänta.

När jag känner mig stressad kan jag tänka att det finns tid. I morgon till exempel.

Och inte minst tänka på Tomas Sjödins ord ur Det händer när du vilar:

"Det räcker att finnas till, allt annat är bonus"



tisdag 4 november 2014

Koalor och annat

Även om vi har varit hemma en tid redan så tänker jag visa lite bilder på andra sevärdheter som ingick i turen till pingvinparaden på Phillip Island.

Första stopp är Moonlit Sanctuary där vi mot en extra avgift kommer i klapp-kontakt med en bedårande koala. En koala sover nästan dygnet runt, bajsar med eukalyptusdoft och har en silkeslen päls. Enligt djurskötaren är det förbjudet för allmänheten att lyfta och bära koalor. Jag föreställer mig att det är för att förhindra illegal handel med levande eller döda koalor. Innan vi släpps in i hägnet blir vi instruerade var vi får klappa. Rygg och armar är okej, men absolut inte framför öronen och i ansiktet på grund av infektionskänslighet hos arten.


I parken finns även en wombat i ett litet hägn och flera frigående wallabies. Om man köper en påse djurgodis kan man mata dem direkt ur handen och kanske även passa på att klappa. Vi nöjer oss med att fotografera på lite avstånd.


Nästa stopp är Churchill Island med historia från europeiska bosättare på ön.

 

Sista stopp innan pingvinparaden är Cape Woolamai Surf Beach, där man ska kunna se sälar. Men just den här dagen sågs inga sälar till, däremot var stället välbesökt av häckande måsar.


Däremellan görs även en snabb visit på Koala Conservation Centre där man aktivt jobbar för att få en friskare stam av koalor. Klamydia är nämligen en vanligt sjukdom bland dessa djur och den sprids på samma sätt som mellan människor. Oftast leder sjukdomen till döden men först tappar koalan synen. På centret har man höga hinder så att inga utomstående och eventuellt sjuka koalor ska kunna flytta in. Endast kontrollerade och friska djur är välkomna.

Vi går längs spångar högt ovanför marken för att komma närmare koalorna där de äter och sover i trädtopparna.