Sorg

Jag har sorg. Här om dagen fick jag besked att min barndomsvän har förlorat sin flera års långa kamp mot cancer. Sommaren 2010 träffades vi igen, efter mer än tjugo års paus. Då hade hon precis fått tillbaka håret efter en cellgiftsbehandling. Hon bar en kort fräsch och sportig frisyr som förvillade. Jag förstod inte hur sjuk hon egentligen var, visste bara att ena bröstet var borttaget och att hon gick på kontroller.

Nu finns hon inte längre. En man saknar sin fru, två barn saknar sin mamma, en bror saknar sin syster, en far saknar sin dotter och jag sörjer allt hon inte hann vara med om.

I startgroparna

Den underbara värmen under helgen gjorde att mina odlingsandar riktigt kom till liv. En av sönerna hjälpte till att sätta rödlök, sedan petade jag ner frön för ruccola, ringblommor, persilja samt stångböna och två olika ärtsorter i jorden. Ärtsorterna och bönan odlar jag tillsammans med en rabarberplanta. Jag ska se om deras kvävebindande egenskaper gynnar rabarberns tillväxt. Men än finns mer att odla. Morötter, polkabetor och mandelpotatis ligger fortfarande och väntar på att få komma i jorden. Och så vill jag odla mer ringblommor. I höstas gjorde jag ringblomsolja som jag senare gjorde ringblomssalva av. En riktigt bra salva som flera i familjen använder. Så det vill jag upprepa.

För att kunna odla mer har jag förberett en ny odlingsyta.

Det är förhållandevis lätt att ordna en ny odlingsyta. Pallkragar fungerar bra, men helst skulle jag vilja använda någon form av kantsten. Sten i odling ackumulerar värme under dagen och jämnar ut temperaturskillnaden under natten. Därför skulle jag vilja experimentera med kantsten för att se om odlingsresultatet förändras. Men det får bli ett senare projekt.

Jag förbereder odlingsytan genom att lägga ut tidningar i ganska tjockt lager ovanpå gräsmattan. Tidningarna blöts för att de ska klibba ihop bättre. Jag har läst någonstans att det bör vara flera centimeter tjockt. Tyvärr var de flesta av våra dagstidningar lämnade till återvinning, men grannen bidrog med en kasse. Tidningarna får sticka ut utanför kanten och senare i sommar lägger jag markduk ovanpå för att försöka förhindra gräset att växa in i odlingsytan. Försöka är ordet, för gräs gör som gräs vill, och gräs har en obändig livskraft.

Fyra jordsäckar, en säck naturgödsel och tio liter hemgjord grässand har hittills fyllts i. Plus lite gräsklipp från årets första sväng med handjagar'n. För två somrar sedan blandade jag en stor mängd gräsklipp med sand. Det har fått gotta till sig och borde vid det här laget vara komposterat och kväverikt. Egentligen ska man kunna odla morötter i sand, med gräsklipp som enda näring. Men eftersom vi sedan länge komposterar hushållsavfall och nyligen har börjat med bokashi så kommer matavfallet att användas som jordförbättrande näringskälla som berikar mikrolivet i odlingen.

Grannen bidrog förresten inte bara med tidningar, utan även arbetskraft. Eller rättare sagt, båda grannarna bidrog med arbetskraft. På vardera sida om vårt hus bor treåriga tjejer som gärna hjälper till. Att vattna tidningar med slang är nog bland roligaste - både för min son och grannarnas flickor.

Pockethylla

Förra helgen rensade vi en låg lagerhylla som mer eller mindre stått och skrotat utanför pojkarnas rum. Den var fylld av urvuxna barnböcker, spel och en massa rat. Men liggandes dolt instuvat ovanpå den gamla barnböckerna hittade vi äldsta dotterns tonårsböcker. Fina pocketböcker, där flera är skrivna av Katarina von Bredow. Jag har länge drömt om en nätt hylla avsedd för pocketböcker. Jag köper oftast just pocket för det behändiga formatet och vill inte gärna göra mig av med dem när jag har läst ut dem. Speciellt inte de som passar min smak. Och äldsta dottern är bokslukare och har varit det ända sedan hon lärde sig läsa, så kanske kan några läsas på nytt.

Jag har föreställt mig att det skulle vara fint att ställa alla böcker i färgordning, lite av en utmaning eftersom jag tidigare hade mina böcker i alfabetisk ordning och efter kategori. Inte enligt samma ordning som på biblioteket, utan mer efter mitt eget huvud. Men färgordning är harmoniskt har jag förstått och det är värt att prövas i alla fall.

Men för detta behövs en hylla och jag har inte hittat en som fyller mina mått. Därför skapade jag förra helgen en själv, efter egen design. Jag hade en idé om tunna och smala hyllplan som sammanfogas med hjälp av gängstav, muttrar och brickor. Därför ägnade maken och jag ett par timmar åt inköp. Sedan sågade han till hyllplanen och borrade hål för gängstaven. Därefter satte jag lite färg på hyllplanen och monterade till sist ihop allt när den torkat. Jag valde att måla hyllplanen i samma färg som väggen, där hyllan ska sitta, för att gängstaven ska framträda mer. Näst efter böckerna så klart.

Vi räknade lite fel, därför saknas det översta hyllplanet - än. Men hittills är jag väldigt nöjd.

Virkad matta av trasor

Nu är det klart, mitt senaste återbruksprojekt som jag skrev om i förra inlägget. Inte riktigt två fullstora påslakan har gått åt för att virka en mindre trasmatta.

Den är inte särskilt stor men passar att ha direkt innanför en dörr, som dörrmatta. Eller som spelplan, båda sönerna associerade till tre i rad. Bara klot och kryss som fattas.

Eller som alternativ för kissemiss när hon inte ligger i sin korg.

Inspirerad till återbruk

Jag har länge funderat på vad jag ska göra med alla gamla sängkläder som är utslitna.
Eller de som ingen väljer när det är dags att bädda om. De ligger bara i linneskåpet och tar plats. Nu har jag påbörjat ett nytt projekt inspirerad från en artikel i morgontidningen. Den handlar om återbruk och återvinning, något som jag gillar väldigt mycket.

Hittills har jag klippt ett gammalt påslakan till mattrasor. Jag klipper inte särskilt noga. Bredden på remsan varierar en hel del, som smalast är den kanske drygt en centimeter och som tjockast två och en halv. För att slippa skarva gör jag som man föreslår i artikeln, sluta klippa en centimeter innan kanten och vända.

Jag ska göra en trasmatta av två gamla påslakan av samma sort. Men istället för att väva ska jag virka rutor i lätthanterlig storlek och sedan sammanfoga dem när antalet är tillräckligt många. Troligtvis virkar jag ihop dem.

Rutorna är 20 maskor breda och tjugo varv höga. Förutom en ruta där remsan inte räckte riktigt. Så nu är det dags att klippa remsor av det andra lakanet. Själva klippandet är ganska tråkigt men ger tillfälle att antingen se på TV eller fundera på andra kreativa projekt.

Uppdatering: Så här blev den.