söndag 28 april 2013

Minnen från en annan kontinent

Trädgården som hör till det hyrda huset i Thailand är dekorativ och smakfull. Den har flera olika träd och växter som är väldigt vackra men som tyvärr aldrig skulle fungerar här hemma. Jo, som krukväxter kanske, men inte i min trädgård som är anpassad till odlingsvillkoren i zon 5.
Gardenia
Gardenian har jag sett som krukväxt i blomsteraffären här hemma. I Hua Hin-trädgården växer den som en halvhög buske, cirka en och en halv meter hög. Inte särskilt frodig eller massiv i grenar och bladverk, mer glest växande. Men otroligt vacker när man kommer i närkontakt med de vita blommorna.


En annan buske, som jag inte har kunnat utröna vilken det är, används till häck i de flesta trädgårdarna på området. När den inte är ansad eller inklippt blommar den med intressanta röda blommor, grupperade i flock. Bladen liknar buxbombuskens eller ligusterns. Men jag har ingen aning om vad det är för växt. Kanske kan någon som läser sprida lite ljus i frågan?


Sedan finns en mycket vacker näckros med nästan syntetiskt lila blommor och som öppnar sig endast ett par timmar varje dag. Den är planterad i en stor kruka av stengods och placerad på en piedestal av samma material. Till en början stod den på huvudentréns uppfart men var nära på att gå en för tidig död till mötes. Vi möttes i en hälsovådligt närkontakt, jag och näckrosen. Hälsovådlig för oss båda. Jag råkade nämligen gå rätt in i den, välta den och ha sönder krukan som den växte i. Det ville sig inte bättre än att jag skar upp ett ganska djupt sår på insidan av armen, i höjd med armbågen. Så pass djupt faktiskt att jag behövde söka läkarvård. Som tur var behövdes inte såret sys men väl rengöras, tejpas med suturtejp och smörjas två gånger om dagen med antibiotika i en vecka. Under tiden fick jag inte bada. Jobbigt när dagstemperaturen håller sig nära 30 grader.

Den stackars näckrosen hade det nog värre. Den fick ligga i en svart plastsäck i flera dagar innan den planterades om i en ny kruka. Den återhämtade sig ganska bra, men ville inte blomma något mer under tiden jag var kvar.

lördag 27 april 2013

Goda nyheter

Ofta irriterar jag mig på de föreslagna sidorna som kommer upp på Facebook och på reklam i de sociala medierna. De handlar mest om ohållbar konsumtion, idiotiska skönhetsideal eller sjuk sensationslystnad. Men ibland dyker det upp riktiga guldkorn. Som Good News Magazine till exempel.

Det började med att Good news magagazine rekommenderades i facebook. Jag klickade mig runt och gillade vad jag läste. Sedan sökte jag mig vidare till deras webbplats och läste lite mer och bestämde mig för prenumerera på pappersvarianten.

Vi matas i dagsmedia med så mycket skitnyheter - ursäkta uttrycket. Det känns som det mest är jämmer, elände, död och förbannelse. Så jag slog till för att få motvikt. Här om dagen kom ett stort kuvert i vår brevlåda med de tre senaste numren.

Efter en stunds läsande bland korta notiser och långa artiklar ser jag multinyttan med magasinet. Nu är det slut på både överdosering av deppiga nyheter och eventuella problem med hårda magar. Jag lägger in dem på hemlighuset.

Bokashi

Äntligen har de kommit, grejerna till mitt senaste kompostexperiment. Jag är så ivrig. Och det känns som att jag har fått en ny leksak.


Jag har skickat efter ett uppsättning grejer för att börja med bokashi. Det är en komposteringsmetod för matavfall, där man med hjälp av effektiva mikroorganismer jäser avfallet. Mina grejer har jag beställt på bokashi.se och där beskriver man metoden så här:

Bokashikompostering är ett enkelt och smart sätt att omvandla matavfall till jordförbättring och gödning helt utan kemikalier. Hemligheten är Bokashiströ - en speciellt blandning av effektiva mikroorganismer och vetekli. Allt vanligt matavfall som kött, grönsaker och kaffesump får jäsa i en lufttät hink tillsammans med mikroberna.
Matresterna bryts inte ner och ruttnar utan spjälkas upp och behåller sina proteiner, vitaminer, mineraler och näringsämnen som sedan berikar jorden när det grävs ner. Det viktigaste av allt är kanske att Bokashi återför kolet till jorden och det blir varken koldioxid eller metan.
Nu är jag förväntansfull ägare av två bokashi-hinkar med lock, en påse bokashi-strö, en ströare med måttskopa och en mugg för lakvatten. Här om kvällen övergav vi för alltid den gamla vanliga matavfallshinken och började fylla på i ena bokashi-hinken istället. Från återförsäljaren säger man att varje liter avfall ska strösslas med en till två matskedar bokashiströ. Så här i början tar jag två för att ge processen en kickstart. När hinken är full ska den bara vara i ett par veckor och få jobba klart på egen hand. Sedan kan man gräva ner innehållet i sina odlingar eller efterkompostera tillsammans med jord.

Det kommer att bli en spännande odlingssäsong!

söndag 21 april 2013

Odlingslängtan

Dagen har varit riktigt bra och avslutades med ett motionspass bestående av både rask promenad och ganska snabb jogg. Och det var nog tur det för jag har nog fått i mig energi för flera dagar framåt. Svägerska, tillika makens syster och barnens faster fyllde år idag och bjöd på fika. Man hade dukat upp med två tårtor och en bakelse samt bullskivor och kaka. Allt frestade och jag smakade på allt utom bullan, med sockerchock och kaffedarr som följd. För söta bakverk kräver kaffe. Tre koppar kompletterade en rulltårtsliknande bakelse med blåbär och lemon curd, en bit chokladtårta av det kaloristinnare slaget, en mindre bit marängtårta samt en kolakaka.

Till middag bjöd maken på en variant av Pulled pork. Lammstek tillagas i ugnen tillsammans med en massa goda kryddor (vitlök, lök, oregano, salt, peppar, rosmarin, timjan) i fem timmar. Smaken av lamm är lite speciell, påminner lite om chevre-ost i min mun, och gör sig väldigt bra tillsammans med ett robust bröd, massa grönsaker och en klick creme fraiche kryddad med vitlök, salt och peppar. Och jag blev proppmätt för andra gången samma dag.

Men dagen började med en sväng till Plantagen där jag inhandlade en påse sättpotatis av sorten Mandel och röd sättlök samt en handfull fröpåsar inför odlingssässongen.


Morot har jag lovat en av sönerna att vi ska odla mycket av i år, så den köpte jag en stor påse av. Jag fingrade på en påse Sugersnax-morötter men de fanns bara i liten påse. Så det fick bli Porkkana istället, en sommarmorot som kan skördas ganska tidigt. Att få dra upp morötter och äta direkt är en av fördelarna med att ha en mamma som är odlingsnörd. Potatis har han också beställt. Den äts rostad i ugnen med olja och salt, delad i klyftor eller halvor med skalet på. Mandelpotatis blir fantastiskt god av att rostas. Förra året odlade jag Amandine som ska vara en mandeltyp, men kan skördas tidigare än just mandelpotatis. Om jag hittar den kommer jag nog att slå till och skaffa ytterligare några pallkragar för det skulle vara kul att jämföra smakerna vid samma måltid.

Äldsta dottern äter mycket haricots verts så en sort med gula bönor ska jag för första gången prova i år och hoppas på god skörd. Även broccoli ska debutera bland odlingarna i år. Det äter hon också mycket av men uppskattas även av flera i familjen. Sedan tycker jag själv mycket om rödbetor, gärna kokade eller bakade i ugnen som avnjuts tillsammans med chevre. Jag köpte den polkarandiga för att den ser så fin ut när den är skivad och jag hoppas att den även har god smak och bra odlingsegenskaper. Dill ska jag också testa - igen. Det brukar inte gå så bra, så i år ska jag gå runt i trädgården och slänga ut frön lite här och där bland perenner och buskar. Jag har läst någonstans att det kan vara ett knep för att se var växten trivs. Jag hoppas att den vill växa hos mig och även gå i frö. Säger man så när de bildar de dekorativa kronorna som kan användas på kräftfatet eller i gurkinläggningen? Kanske, hur som helst så hoppas jag ganska mycket på den.

Till sist köpte jag en påse solrosfrön. Jag hittade en hög sort som har röda kronblad som jag tror kan vara fin. Jag hoppas att den hinner bilda solrosfrön för jag blir glad av att titta på när fåglarna har fest.

söndag 14 april 2013

Ut ur transithallen

I en veckas tid har jag befunnit mig mitt emellan två världar. Kroppen har varit i Sverige, i kyla och snö, på jobbet, i gamla vanliga livsmedelsbutiken, i den gamla vanliga sängen i det gamla vanliga sovrummet med taket så mycket närmare näsan.

Men mentalt har jag varit kvar i Thailand, i hyrhuset i Hua Hin med färre grejer och stora fria ytor, på verandan med takfläkten i rotation för svalka, i kortärmad blus och kortbenta byxor slafsandes i sandaler på väg mot Tesco Lotus, i bikini i poolen tillsammans med barnen - ligga länge på rygg och flyta (jag flyter som en kork) och roa mig med balansövningar bara för att se när jämvikten bryts.

Men nu tror jag att känslolivet är på väg över kontinenterna, tillbaka till min kropp och den här verkligheten. Jag håller på att lämna livet i Hua Hin och landa hemma, i mitt eget hus, i den vanligaste vardagen.

Rango, en av Hua Hin-trädgårdens bofasta.

lördag 6 april 2013

Tillbaka i nordligt klimat

Nu är vi hemma igen och jag fryser om näsa och fötter. Jag kupar handflatan om nästippen en stund och sätter strumpor på fötterna. Men så de skaver!


Vid min skapelse fick jag anlag för hår på tår och fötter. Mer långa och sträva än de vanliga små och fjuniga, så är de jag fick. Kanske egentligen inte så snyggt, men det är jag, och de har blivit så fint solblekta av barfotalivet.

Jag byter ut de tajta strumporna mot tjocka yllesockar och hoppas att det skaver mindre.


onsdag 3 april 2013

Snålskjuts

Igår kväll gjorde jag och dottern några av de sista "måstena" innan hemresan. Jag hämtade kavajer hos skräddaren och hon köpte något litet till. Sedan behövde vi ta oss till nästa ställe för att kolla upp priser och tider för att fixa naglarna.

Vi höll utkik efter en Songthaew - en slags gemensamhetstaxi, som beroende på rutt har olika färger här i Hua Hin. Den gröna, som är vanligast, åker vi oftast med. Den passerar infarten till soi 6, där vi bor, på den stora vägen Pretchakasem Road. Men det finns andra som går andra rutter, bland annat de vita som går mellan Night Market och soi 94.

På kvällarna är den gröna oftast fyllda till bristningsgränsen av passagerare, så man brukar få stå. Vi turister brukar klämkäckt säga till varandra när chauffören stannar för att släppa på ytterligare resenärer " there is allways room for one more" och så klämmer vi ihop oss lite till, svettiga och glada.

Det är som ett kortare core-pass att åka inne i songtawen. I alla fall om man inte får sittplats, vilket man sällan får på kvällarna. Då står man i mittgången och håller sig i en stång i biltaket. Det är då det är dags för lite träning: man måste dra in naveln, spänna mage, lår och rumpa samt ställa sig lite bredbent för att hålla balansen. Dessutom är det bra om man är kort, vilket jag är, så slipper man stå böjd. Man kan stå utanför på ett trappsteg också, men där brukar det också bli fullt så fort bänkarna är fyllda. Där fläktar det skönt, men helst sitter jag. Det känns minst trafikfarligt. Därför blev jag och dottern överlyckliga när vi lyckades springa ikapp en vit songthaew som stod vid ett rödljus. Med bara fyra passagerare dessutom. Vi ska få sitta, tjoho. Det är värt att springa för.

Andfådda men skrattande slår vi oss ner innan det slår om till grönt. Det visar sig vara en och samma familj som åker med - en pappa, en mamma och två mellanstora barn. Hela familjen stirrar på oss medan vi fnissar, flamsar och känner oss så lyckliga över att ha hunnit ombord.

Medan bilen ännu står stilla tittar hela familjen avmätt på oss, granskar oss uppifrån och ner med avmätta blickar, och så säger pappan: This is a private tour!