tisdag 24 september 2013

Ringblommor, dill och jordärtskockor

Nu blåser höstvindarna kring husknuten och morgontemperaturen kryper närmar och närmare nollstrecket för var dag som går. Odlingssäsongen närmar sig slutet och mycket är skördat men inte allt.


Ringblommorna lyser fortfarande upp i en av odlingsrutorna. De är inte riktigt lika fina som på bilden för den är tagen för mer än en månad sedan, men det har varit fin färgharmoni att odla ringblommor tillsammans med dill och jordärtskocka. Hela rutan har gått i uppiggande gult och lime. Nu har dillen helt gått i kron (eller vad det nu heter) och bildat bruna frön. Och jordärtskockan som är mer än 1,5 meter hög har fått blomknoppar som nog inte hinner blomma innan frosten spränger de gröna cellerna. Jag fick några knölar av en kollega förra hösten och i år har de bara fått växa till. Men nästa år ska jag skörda.

Ringblommor odlar jag för att göra salva. Förra året la jag färska kronblad från ringblomma i en burk och fyllde på med olivolja. Det fick stå och dra ett par veckor i ett soligt fönster, sedan silade jag bort bladen. Därefter värms oljan och lite bivax smälts med i.

I år har jag först torkat bladen sedan slagit på olja. Hoppas att salvan blir lika bra i år.

lördag 7 september 2013

Polkabetan, den vackra och goda

I år är det första gången jag odlar polkabeta. Det är en rödbeta fast röd- och vitrandig som en polkagris på insidan. Den är så fin när man delar den itu. När den är rå vill säga. Kokt blir den mer gulaktig med randiga skiftningar. Inte lika snygg men fortfarande väldigt god.


Sensommarens matfavorit har varit chevre-gratinerade polkabetor toppat med honung och hackade hasselnötter.

Koka rödbetorna med skal, rot och en bit av blasten kvar tills de är mjuka. Man kan testa genom att sticka en vass knivspetts i den. Om betan glider av spetsen när man lyfter uppåt är den klar. Att man har kvar lite av blasten och den långa smala roten är för att rödbetan inte ska blöda ut för mycket av sin färg under kokningen.

Slå av kokvattnet och häll på kallt vatten. Låt rödbetorna svalna en stund i kastrullen. Skala sedan genom att gnida eller nypa av skalet. Det går väldigt lätt, men man blir lite rosa om fingrarna.

Ansa eventuellt och skär i bitar. Lägg i en ugnsfast form, smula över chevre, ringla över honung och strö över hackade hasselnötter.

Skjuts in i ugnen tills osten ser mjuk ut eller får färg. Lämplig ugnstemperatur är 200-225 grader.

fredag 6 september 2013

Havtorn i mängder

Jag har ett par havtornsbuskar som i år ger rikligt med bär. Idag plockade jag av en och en halv liter, men det märks knappt. Det finns fortfarande mycket kvar att skörda.


För några år sedan planterade jag tre plantor, en hanplanta och två honplantor med namnen Romeo och Julia. Gulligt tycker jag. Det finns flera andra par att välja bland, bland annat Svenne och Lotta som kanske låter bekant för oss som har minnen från sjuttiotalet. Vem minns inte Bang, en boomerang?

Romeos hanblommor ser ut som bronsskimrande knölar och växer tätt intill stammen. Redan nu har han bildat dem, men det är först till våren de blommar och sprider pollen med vinden. Står det då några Julior i närheten så är chansen stor att hennes pyttesmå blommor, som även de sitter tätt intill stammen, pollineras och utvecklas till bär. Min Romeo är placerad norr om mina två Julior och verkar vara en intressant individ. Han visar tecken på att vara en regnbågsindivid, för han har burit både han- och honblommor i år. På några få ställe sitter enstaka bär tillsammans med nästa års hanblomsanlag. Sådant gillar jag - könsöverskridande och mångfacetterad.


Havtornens bär är väldigt nyttiga, både antiinflammatoriska och vitaminrika. Fast jag planterade buskarna mer för att de är tåliga mot blåst. Jag strävar efter att få ett bättre microklimat i trädgården, att välja buskar som tål blåst och bryter vind är ett steg på vägen. På vår del av gatan ligger fem fastigheter på rad med större delen av trädgårdarna i söderläge. Varmt kan man tro, men trädgårdarna är förhållandevis öppna, så det blir riktigt blåsigt när ostvindarna från havet eller nordvästvindarna från inlandet får vina fritt.

Därför satte jag tre havtornsbuskar för att skapa lä, för att förse fåglar med mat och för att förgylla min trädgård. De orangea bären är verkligen dekorativa, det silvrigt gröna bladverket liknar olivträdens och för tankarna till olivlundar eller lavendelfält. Men nu när plantorna har etablerat sig har jag, nästan lite bittert, fått erfara att havtorn har en otrolig livskraft. Det borde jag i och för sig vara glad för, men den skickar långa rotskott som dyker upp mer än en meter från huvudplantan. Rakt upp i gräsmattan eller mitt i en annan buske. Mina havtorn tar ingen hänsyn till omgivande vegetationen eller att jag har andra visioner med mina trädgårdsarrangemang, den brer bara ut sig. Flera gånger har jag kapat rotskott och delat med mig av till andra. Vissa har inte överlevt på sina nya växtplatser, men andra verkar spira och kommer förhoppningsvis att ge bär med tiden.


Havtorn är inte jättelätt att skörda. Bären sitter alldeles inpå grenen och man kan lätt klämma sönder bäret när man ska få loss det från busken. Det hände både en och annan gång idag, Jag blev både kladdig, blöt och frusen. Jag har läst att man kan knipsa av grenar från sin havtorn, frysa in dem i sin helhet och därefter enklare pilla bort bären. Jag ska eventuellt stamma upp min ena Julia, kanske testar jag om det funkar bättre, fast kall om fingrarna blir jag väl ändå.

söndag 1 september 2013

Vitlök och rödlök

Nu har turen kommit till sammanfattning av årets odling av vit- och rödlök. Lök ska man skörda när blasten viker sig ner och börjar torka något. Men det är svårt att vänta tills dess, nyfikenheten tar ibland över.


Vitlöken är helt skördad och jag kan lite besviket konstatera att lökarna inte blev lika stora som den allra första gången de odlades. I år heller. De togs upp för ett par veckor sedan men hade säkert kunnat vara kvar i jorden ett tag till. Tydligaste tecknet på det är att en av vitlökarna inte hade klyftat sig än, utan är en så kallad solovitlök. Men flera av de andra hade fått smålökar uppe på blasten, så jag kände mig manad att skörda. Dessutom gjorde en ofrivillig samodlingen med potatis att jag ville ta upp vitlöken helt.

Rödlök i mittenrutan i vänstra odlingsfältet, vitlök i odlingsrutan till höger.
Det är inte så att jag medvetet har satt potatis i tillsammans med vitlök. Orsaken till att de har växt tillsammans i år är att små potatisar blivit kvar i jorden från fjolårets odling. De slank väl mellan grepens gafflarna kan jag tänka. Det brukar finnas små potatisar, inte större än en jordnöt, bland den skördeklara potatisen. Redan tidigt i sommar började något spira mellan vitlöksblasten som fort visade sig vara potatis. När så potatisblasten helt dolde vitlöksblasten drog jag upp all vitlök trots att de säkert hade kunnat växa tillsammans ett tag till.


Jag är väldigt nyfiken på om den här spontana samodlingen ger någon potatis eller om det bara ger blast, men jag ska försöka att vänta ett tag till innan jag tar till grepen.

 

Rödlöken ser ut att bli bra, det är andra året jag odlar rödlök. I våras satte jag smålökarna tätare än rekommenderat, kanske med 10 centimeter mellanrum. Det har funkat även om lökarna inte blir gigantiska. Fast å andra sidan jag vill inte ha för stora rödlökar eftersom vi sällan använder stora lökar i matlagningen.