lördag 30 mars 2013

In på upploppet

Vi börjar närma oss slutet av vårt äventyr i Thailand. Elva veckor går väldigt fort, allt går fort när man har kul sägs det ju, och jag undrar vart tiden tog vägen. Har vi hunnit med det vi ville? Ville vi det vi hann med? Vad kommer vi att sakna härifrån? Vad har vi saknat hemifrån under tiden vi varit här? Det är mycket som ska summeras och det kommer ta den tid det kräver. Inget man gör i all hast.


Men en sak tror jag att vi kan konstatera, vi känner oss mätta för den här gången. Vi börjar se fördelar med att åka hem. Och nu säger vi hem om Sverige igen, det gjorde vi inte för några veckor sedan. Då var huset här i Hua Hin vårt hem. Vi såg inte längre än någon dag framåt, då kunde fem dagar framåt vara oplanerade. Nu är fem dagar överskådliga och innebär en övergång från ett tillstånd till ett annat. Från ledighet till arbete, från en sorts rutiner till en annan sorts rutiner, från värme till kyla, från hetta till svalka, från svett till frossa, från tomma påslakan till tjocka täcken.

Men det är väl så det mänskliga psyket fungerar. När man vet att man närmar sig slutet av något förbereder man sig på olika sätt. Man kan leta fel på det man snart ska lämna för att göra avskedet mindre smärtsamt.

Men man kan också känna tacksamhet för det man fått och acceptera det stundande avskedet.

lördag 23 mars 2013

Sam Roi Yot

När äldsta dottern var här tillsammans med goda vännerna hemifrån så gjorde vi en dagsutflykt med båt. Maken, som är familjens egen reseledare, bokade en privat tur för oss tio med Mermaid Cruises. Vi bordade den här båten:

Bilden lånad av äldsta dottern, som fotograferade under båtturen.
Första stopp på utflykten är en apö, men det hade jag nog lika gärna kunnat vara utan. Vi har fått påsar med fruktrester av guiden för att ge till aporna och man kan fort se likheten mellan människa och apa. Trots ett överflöd av frukt, från oss och andra besökare, blir aporna ändå osams om gobitarna där melon står högst i kurs, sedan ananas och till sist banan. Girigbukar tänker jag, precis som vi människor!

Även den här bilden är lånad från äldsta dottern.
Men den yngre dottern ville de nog ta upp i flocken, för flera apor klättrade upp på hennes tröja och i hennes långa hår. Hade hon inte skakat dem av sig hade de nog börjat putsa hennes pälsliknande huvud.


Nästa stopp innebar en extremt svettig strapats, som krävde bra skor och vattenflaska att släcka törsten från allt flåsande med. Vi ska ta oss till Praya Nakhon Cave i nationalparken Sam Roi Yot.


För att komma dit kämpar vi oss först uppför branta och höga trappsteg, anpassade efter terrängen.


Sedan, när vi kommer vi till grottans mynning, stapplar vi oss tålmodigt och långsamt nerför branta trappsteg. Även de anpassade efter naturen.


På vissa ställen i grottan har taket rasat in och bildar stora hål upp mot himlen. Frön från växter som har fallit ner och grott har slagit rot och är idag gigantiskt höga men smala i sin strävan upp mot solljuset.
 
 
Vi passerar flera rum för att till sist komma till den sista och mäktigaste grottan. Mitt i grottan står ett större buddhistiskt altare med frodig växtlighet och solljus från ovan som fond.
 
 
När vi känner oss redo och har insupit den magiska atmosfären en stund är det bara att gå samma väg tillbaka igen, uppför grottrappor och ner för berstrappor, nötta av många besökare och lite glatta i ytan.
 
 
Och när vi till slut kommer tillbaka till båten känner vi alla att dagens fyspass (och veckans rumpträning) är avklarad och vi förtjänar några lata timmar med både god mat och bad från båten.
 

tisdag 19 mars 2013

Bangkok shopping weekend, del 2

Senast jag var i Bangkok var för tjugo år sedan. Då luffade maken och jag runt i Thailand under sju veckor med lätt packning i våra ryggsäckar. Men vi startade med en vecka i Bangkok bland annat för besök hos skräddaren, men framför allt för vigsel på Svenska ambassaden.

För några helger sedan var jag tillbaka för en shoppinghelg tillsammans med väninnan, hennes döttrar och mina döttrar. Äntligen! vill jag bara utropa. Bangkok har utvecklats till en funktionell och vacker stad, i alla fall där vi uppehöll oss. Sky Train och tunnelbana gör att man med lätthet tar sig genom stan på kort tid och utan trafikstockningar.


Mest fascinerad är jag av lösningen med skywalks, alltså gångvägar i luften, för att underlätta för fotgängare att ta sig från ena sidan av gatan till den andra. Visst, lösningen är inte helt handikappanpassad eftersom man måste gå upp för trappor för att komma till gångbanan ovan mark. Men jag kan inte se en bättre lösning utifrån hur vägnätet ser ut och det myller av trafik som dagligen pulserar genom staden. Tänk att jobba med gatu- och stadsplanering i Bangkok - vilken utmaning!

Vägtullar och förbättrad kollektivtrafik har säkert bidragit till att begränsa antalet personbilar i city. Men många taxibilar och Tuk-tukar finns det. De ser ut som syrliga karameller när man tittar ner från skywalken, fint lackerade i lila, ceriserosa, orange, rött och gulgrönt.


Hur som helst är jag för tillfället helt förälskad i Bangkok och har lyckats övertala familjen att ta en tur dit tillsammans innan vi lämnar Thailand för den här gången. Så till nästa vecka har maken bokat två hotellnätter för oss och de tre yngsta barnen.

måndag 18 mars 2013

Bangkok shopping weekend, del 1

I drygt två veckor har vi haft äldsta dottern på besök och tillgång till goa vänner hemifrån. Nu har de åkt hem och tomrummet fyller jag med att skriva om våra dagar tillsammans.

Första hela helgen åkte vi mammor med våra döttrar till Bangkok för att shoppa. Vi åkte med privatbuss båda vägarna vilket jag verkligen kan rekommendera. Det kostade oss 3000 Bath enkel väg, vilket i och för sig är bra mycket mer än 202 Bath/person som det kostar att åka tåg i första klass. Men för oss som var ett sällskap på sex personer övervägde fördelen med privatbuss framför det lägre priset att åka tåg. Framför allt är det väldigt praktiskt att man åker direkt från dörr till dörr. På morgonen, när vi alla var lite trötta, var det himla skönt att bli upphämtad vid huset och avsläppt vid hotellet efter nästan tre timmars resa. När vi skulle tillbaka till Hua Hin var det utan tvivel helt gudomligt att bli hämtad vid hotellet. Två intensiva shoppingdagar kändes i benen och väskorna hade blivit både tyngre och fler.

Första dagen åkte vi till Chatuchak Weekend Market där en myriad av gångar är fyllda av allehanda varor. Husdjur, kläder, husgeråd, väskor, mat, skor, växter, antikviteter, tyger - det mesta finns där.


Först ville jag egentligen bara titta för att få ett grepp om stället, men insåg ganska snart att man inte hinner kolla igenom allt utan att handla samtidigt. Det hann jag i alla fall inte i och för sig, men det beror nog på att jag är lite långsam av mig. Turligt nog fick jag sällskap av döttrarna och lockades att handla ganska snart. Det kändes som att vi handlade väskor i parti och minut, bland annat hittade vi alla tre varsin Mullberry-väska - kopior så klart - som motsvarade våra behov. Äldsta dottern köpte ytterligare en väska för större vardagspackning såsom skoldator, -böcker och träningskläder. Jag förälskade mig i en sisalväska, eller egentligen flera, men köpte bara en av dem.

onsdag 6 mars 2013

Fulltaliga med bonus

Sedan några dagar tillbaka är familjen fulltalig. Härligt!

Småsyskonen gladdes mycket åt att storasyster skulle komma. Den utlovade påsen med surt plockgodis gladde stort. Men naturligtvis inte lika mycket som att få vara tillsammans och visa delar av det här livsäventyret.

I sällskap med dottern kom goda vänner som hyr ett eget hus här i Hua Hin under de veckor de är här. Av dem fick även jag fick något gott hemifrån. Som jag har längtat efter. Ganska mycket, faktiskt.

Leksandknäcke med Norrglimt och en kopp kaffe är mums!
Det uppskattas väldeliga! Men inte på långa vägar lika mycket som sällskapet måste jag skynda mig att tillägga.