Tycker björnar om hjortron?

Igår gick jag och maken en tur på myren för att plocka hjortron. Tillsammans vågar jag, men jag tror inte att jag skulle ha vågat gå ensam. För här om dagen såg nämligen en väninna till vår yngre dotter en björn lufsa omkring vid vårt kvarter. Vi vet sedan tidigare att det vandrar björn inom vår stadsdel. På försommaren möttes en motionär av en björnunge i ett av motionsspåren här. Motionären hade tydligen tvärvänt och det är nog klokast. I skogen däremot tror jag att det är säkrare Där kan björnen lättare gömma sig när den får människovittring eller hör oss, men när den kommer så nära som in på kvarteret känns det inte lika självklart. Hur som helst bestämmer jag och maken oss för att förgylla lördagen med att plocka hjortron.

Vi går rakt söderut från vår tomt, genom ris av blåbär och skvattram, korsar en stig och fortsätter ut på myrmark där vi hittar våra första hjortron. Tyvärr är de lite böta, troligtvis på grund av kraftiga regnskurar dagen innan. Vi följer myren åt sydost och plockar bär längs ena kanten där de är lite finare. Men egentligen vi vill längre bort, till ytterligare en myr som förra året var full av perfekta mogna hjortron. För att ta oss dit måste vi gå över en rullstensås, en bergsknalle, eller kläpp som man säger här och in på ett naturskyddsområde med tillhörande fågelsjö.

Direkt nedanför rullstensåsen finns en liten bäck med en enklare träbro över. Vid träbron gör jag halt, spårjägaren i mig gör halt, vad är det här för spår? Med björnbesöket i färskt minne associerar jag naturligtvis till björnspår. Maken, som inte går igång på sånt här, säger att det nog är tassmärken från en hund eller mest troligt bara lite blöta fläckar. Jag bestämmer att det är djurspår och fortsätter; nog är de lite för stora för att komma från en hund? Tycker mig höra en återhållen suck och inser att makens engagemang i fråga är över. Jag gör ett sista försök; spåren är för små för att komma från en vuxen björn, men det kan vara en björnunges? Ingen reaktion, varken medhåll eller mothugg. Men det är ju så spännande! Jag tar en bild i alla fall och ställer en öppen fråga; vad kan det vara för spår?

Kan det vara spår av en björnunge?

Vi fortstätter vår vandring och efter drygt två timmar har vi plockat drygt fyra liter hjortron. Nu ligger de och väntar på att bli sylt. Ska bara få torka upp lite först så att det blir lättare att rensa bort småskräp som följt med.