Nyaste landet så här långt

I början på sommaren skrev jag ett inlägg om starten på årets odlingar. Då gjorde jag ytterligare en yta för odling av ätbart, framför allt morot för det önskade G-pojken mycket av. Han älskar att så där i farten dra upp en morot, skölja av den och äta direkt. Gärna lite större än vad de hittills blivit, men ändå söt och saftig.

I våras när landet var färdigförberett såg det ut så här:

Efter drygt en månads spirande såg det ut så här:

Nu är odlingen redo för skörd och ser ut så här:

Morötterna är nästan helt dolda bakom blommade ruccola, den ruccola som jag för övrigt hittills gör pesto på. Egentligen borde jag ta bort blommorna för om de mognar och baljorna spricker kommer ruccola spira överallt nästa år. Men humlorna och jag tycker att de är så söta - och goda. Humlorna suger nektar, och samlar pollen tror jag, jag äter dem som de är och de är väldigt söta. Smaken påminner om syrenblommor. Som barn bröt jag och käraste väninnan blomklasar av syren, ryckte ut de små blommorna och sög på den smala delen, en efter en. Sött, gott och nyttigt.

Jag är förvånad över att det faktiskt blev något av broccolin. Buketterna är små och bladen är perforerade av småkryp. Men med tanke på att den egentligen ska förodlas inomhus så är jag glad att fröna grodde och fortsatte växa. Men jag måste nog skörda en av buketterna för den har börjat blomma.

Även en polkabeta har gått upp i blomstånd, syns uppe vid övre vänstra hörnet på bilden. Jag låter den vara kvar för se om det blir frön. Kanske kan jag odla ett helt land med polkagrisrandiga rödbetor nästa år.