Dag 3 GOR

 

Vi tar vägen om Californian redwood-skogen där vi anlänger precis samtidigt som en australisk skolklass med livliga barn i 10-årsåldern. "Det var den naturfriden" tänker jag, men det kommer på skam. När vi går en bit in i skogen absorberas barnens röster helt av alla träd.

 



Det är hissnande att titta rakt upp, jag kan inte ens bedöma hur höga träden är. Enligt wikipedia kan de dock bli upp över 100 meter höga, men mer vanligt är 60 meter.



 

 

Dag 2 GOR

Från Apollo Bay åker vi vidare mot Port Campbell. Planen är att vi ska vika av norrut mot Beech Forrest för att få se Readwoods, men naturen vill annat. Efter en kort bit måste vi vända på grund av ett träd som vält över vägen.



Istället forstätter vi öster ut och viker därefter av söderut mot Cape Otway där den södraste punkten i Australien ligger. På håll syns fyren på Cape Otway lighthousestation. För att få komma ända fram till och upp i fyren måste man betalal inträde.

 

På sina ställen ser man stora områden med döda träd. Vet inte om det är havets vindar, sen vår eller djur som är orsaken till att de ser ut som skelett.

 

 

På väg mot fyren får vi se en koala högt upp i ett träd. En lite siluett av hopkurad koala avtecknar sig mot himlen.
 

 

På tillbakavägen från fyren får vi äntligen komma lite närmare. En koalahona med sin unge sitter fyra-fem meter upp i ett träd. Tyvärr är det svårt att få skarpa bilder med en zoomande mobilkamera. Men ändå, å så söta de är.

Efter undermålig lunch i Lavers Hill fortsätter resan västerut mot Port Campbell, men först två stopp till. Vid Gibson Steps tar vi oss via smala stentrappor ner till stranden för att på nära håll uppleva havets kraft.

 

Växtlighet längst klippvägen.

 

Kan bara konstatera att Stilla havet inte är särskilt stilla.



 

Dagens sista sevärdhet är Twelve Apostels strax väster om Gibson Steps.

Utsikt österut vid Twelve Aposteles mot Gibson Steps.

 

Apostlarna i motljus.

 

GOR i bil

Idag beger vi oss ut på resa längst kusten sydväst om Melbourne. Sträckan är känd som Great Ocean Road och är verkligen naturskön. Vi hyr bil för att ha full frihet under turen. Tanken har hela tiden varit att dottern ska köra, eftersom hon har nästan ett års vana av att vistas i vänstertraffik. Men den planen kommer på skam då inga biluthyrningsfirmor hyr ut åt personer yngre än 21 år. Dottern är registrerad som medförare men inte ens det får hon alltså vara, så jag får vackert sätta mig i förarstolen och greppa ratten om det ska bli någon utflykt.

 

Naturligtvis är jag väldigt nervöst till att börja med, framför för att komma ut ur stan. Men efter bara några korsningar är vi uppe på rätt motorväg och allt flyter på bra. Som att köra på autobahn ungefär, fast på vänster sida. Under ett kort ögonblick ligger jag längst till höger i tron om att jag ligger i långsam-filen, men inser fort mitt misstag. När vi väl kommer till småbyar längs kusten känns det som att köra i Frankrike. Jag är verkligen glad för att jag har kört bil i andra länder än Sverige, även om de alla har varit på höger sida av vägen. Det ger en viss erfarenhet att falla tillbaka på. Nu ber jag bara till mina högre makter att det ska fortsätta gå bra de kommande två dagarna också.

Hittills har vi sett det stora vida stilla havet, ett vattenfall och vacker grönska. Och en känguru också. Lite fnissigt att äldsta dottern som alltså varit här i elva månader inte har sett en förrän nu och då var det lillasyster som såg den först.

Till fots

Idag turistar jag till fots och på egen hand. Jag börjar med att uträtta ett ärende innan jag vänder tillbaka mot Yarra-floden. Jag korsar den och vandrar österut längs strandpromenaden som myllrar av helglediga människor.

Och naturligtvis hamnar jag i Melbournes botaniska trädgård. Den har funnits sedan mitten av 1800-talet om jag läser minnesstenen rätt.

Eftersom det är vår så är det mest grönska och bara få blommande blommor och buskar.

Söta små irisar...

...perlargonbuske tror jag...

 ...och rasslade vacker bambu.

Jag vill gå tillbaka nästa helg och se om blommorna har kommit längre. Och så vill jag gärna utforska det jag valde bort idag.

Phillip Bay i Stilla Havet

Idag åker vi en tur till stadsdelen St Kilda sydost om Melbourne City.

Strövar längst strandpromenaden. Det är varmare än vanligt för årstiden tydligen. Varma vindar från norr. Helt tvärt emot hemma.

Guidas till ätbart idag med. Frozen yoghurt först, sedan blir vi hungriga på riktigt. Hamnar på Iddy Biddy.

Till sist måste jag bara känna på vattnet. Så klart. Det är inte varje dag man doppar tårna i Stilla Havet.

 

Kallt! Fast jag skulle ändå säga badbart. Med svenska mått mätt. 



Lunchdags

Idag lagar stora A mat åt mig och lilla E på restaurangen där hon jobbar - Vapiano på Flinders Lane i Melbourne. Det kan ha sina fördelar att vara mor och syster till en staff trainer, chefen Bruno stod för notan.

Botanisk trädgård, strosa och mat

Under de två första dagarna har vi guidats i Melbournes centrala delar. Frukost på lokal tisdag förmiddag följt av kort promenad i botanisk trädgård.

Sedan fortsatt strosande i centrum med lite shopping och en fika. Sverige är en fika-kultur på ett sätt som man inte hittat här, våra unga värdar har noterat att det inte är lika vanligt med fik och caféer som hemma. Men de är fantastiska bra på kaffe i alla tappningar.

På kvällen går vi på ett ställe med sushi på rullband. Finns inte det man vill ha knappar man in beställning på en skärm.

När man är mätt, proppmätt eller i sushi-koma ber man serveringspersonal räkna antalet tallrikar och betalar sedan per tallrik i kassan.

 

Onsdag dag åker vi en tur till Queen Victoria Market, strosar runt och tittar på prylar och matförsäljningen. Och så äter vi förstås....

 



Flygresan

Resan till Melbourne gick mycket bättre än jag hade förväntat mig. Att första sträckan flögs på eftermiddag och en bit in på natten gjorde mycket till. Då kände jag inget behov av att sova.
Och så var det bra med en ljudbok, Spotify och lite telefonspel som förströelse.

Samma himmel där som här

Snart kommer jag och näst äldsta dottern resa långt bort. Vi ska hälsa på äldsta dottern i Australien. Spänd förväntan, packningsplanering och lite oro över den långa flygresan är vad min hjärna är upptagen med.

Och just nu se om det funkar att blogga från mobilen.

Stanna upp en stund

 

Jag känner inte till ursprunget till uttrycket Stanna upp en stund och låt själen komma ikapp, men det är i alla fall vad jag behöver göra. Sedan lång tid tillbaka. Och återkommande. Just nu är jag inne i en period då jag är väldigt känslig för stress.

Men jag har tur, jag får otroligt mycket hjälp och förståelse från min arbetsgivare för min inre stress. Jag har träffat en beteendevetare för att förstå och få verktyg att hantera den. Jag inser också att den till största del är skapad av mig själv, men att jag har svårt att stå emot tempot och tonen runt omkring. Är någon upp i varv blir jag upp i varv. Jag har liksom ingen rustning mot stressade människor, utan sugs med. Sedan påverkas jag som många andra av de konstanta stormfloder av intryck som vi frivilligt matar oss med. Nästan tvångsmässigt följer man med i sociala medier och det svåra är att sätta gränser för sig själv. Annars blir det lätt att man kollar Facebook och de där bloggarna miljarder gånger om dagen. Osunt!

Så för att stanna upp en aning läser jag just nu om Tomas Sjödins bok Det händer när du vilar. Jag fick den i julas och slukade den då omedelbart, lät mig översköljas av orden och omfamnas av tonen. Nu när jag läser om boken försöker jag gör det långsamt och lite i taget för att sedan stanna upp och filosofera kring texten. Jag har fallit för idén om sabbat och vilans betydelse som en slags paus eller uppstannande för att komma ikapp sig själv.