Bilden lånad av äldsta dottern, som fotograferade under båtturen. |
Även den här bilden är lånad från äldsta dottern. |
Nästa stopp innebar en extremt svettig strapats, som krävde bra skor och vattenflaska att släcka törsten från allt flåsande med. Vi ska ta oss till Praya Nakhon Cave i nationalparken Sam Roi Yot.
För att komma dit kämpar vi oss först uppför branta och höga trappsteg, anpassade efter terrängen.
Sedan, när vi kommer vi till grottans mynning, stapplar vi oss tålmodigt och långsamt nerför branta trappsteg. Även de anpassade efter naturen.
På vissa ställen i grottan har taket rasat in och bildar stora hål upp mot himlen. Frön från växter som har fallit ner och grott har slagit rot och är idag gigantiskt höga men smala i sin strävan upp mot solljuset.
Vi passerar flera rum för att till sist komma till den sista och mäktigaste grottan. Mitt i grottan står ett större buddhistiskt altare med frodig växtlighet och solljus från ovan som fond.
När vi känner oss redo och har insupit den magiska atmosfären en stund är det bara att gå samma väg tillbaka igen, uppför grottrappor och ner för berstrappor, nötta av många besökare och lite glatta i ytan.
Och när vi till slut kommer tillbaka till båten känner vi alla att dagens fyspass (och veckans rumpträning) är avklarad och vi förtjänar några lata timmar med både god mat och bad från båten.
Häftigt.Ser att du höll tungan rätt i munnen i nationalparken,inget kul att ramla där och slå sig :)
SvaraRaderaEller hur? Jag är ju ökänd strubbelfot :-)
Radera