Havtorn i mängder

Jag har ett par havtornsbuskar som i år ger rikligt med bär. Idag plockade jag av en och en halv liter, men det märks knappt. Det finns fortfarande mycket kvar att skörda.

För några år sedan planterade jag tre plantor, en hanplanta och två honplantor med namnen Romeo och Julia. Gulligt tycker jag. Det finns flera andra par att välja bland, bland annat Svenne och Lotta som kanske låter bekant för oss som har minnen från sjuttiotalet. Vem minns inte Bang, en boomerang?

Romeos hanblommor ser ut som bronsskimrande knölar och växer tätt intill stammen. Redan nu har han bildat dem, men det är först till våren de blommar och sprider pollen med vinden. Står det då några Julior i närheten så är chansen stor att hennes pyttesmå blommor, som även de sitter tätt intill stammen, pollineras och utvecklas till bär. Min Romeo är placerad norr om mina två Julior och verkar vara en intressant individ. Han visar tecken på att vara en regnbågsindivid, för han har burit både han- och honblommor i år. På några få ställe sitter enstaka bär tillsammans med nästa års hanblomsanlag. Sådant gillar jag - könsöverskridande och mångfacetterad.

Havtornens bär är väldigt nyttiga, både antiinflammatoriska och vitaminrika. Fast jag planterade buskarna mer för att de är tåliga mot blåst. Jag strävar efter att få ett bättre microklimat i trädgården, att välja buskar som tål blåst och bryter vind är ett steg på vägen. På vår del av gatan ligger fem fastigheter på rad med större delen av trädgårdarna i söderläge. Varmt kan man tro, men trädgårdarna är förhållandevis öppna, så det blir riktigt blåsigt när ostvindarna från havet eller nordvästvindarna från inlandet får vina fritt.

Därför satte jag tre havtornsbuskar för att skapa lä, för att förse fåglar med mat och för att förgylla min trädgård. De orangea bären är verkligen dekorativa, det silvrigt gröna bladverket liknar olivträdens och för tankarna till olivlundar eller lavendelfält. Men nu när plantorna har etablerat sig har jag, nästan lite bittert, fått erfara att havtorn har en otrolig livskraft. Det borde jag i och för sig vara glad för, men den skickar långa rotskott som dyker upp mer än en meter från huvudplantan. Rakt upp i gräsmattan eller mitt i en annan buske. Mina havtorn tar ingen hänsyn till omgivande vegetationen eller att jag har andra visioner med mina trädgårdsarrangemang, den brer bara ut sig. Flera gånger har jag kapat rotskott och delat med mig av till andra. Vissa har inte överlevt på sina nya växtplatser, men andra verkar spira och kommer förhoppningsvis att ge bär med tiden.

Havtorn är inte jättelätt att skörda. Bären sitter alldeles inpå grenen och man kan lätt klämma sönder bäret när man ska få loss det från busken. Det hände både en och annan gång idag, Jag blev både kladdig, blöt och frusen. Jag har läst att man kan knipsa av grenar från sin havtorn, frysa in dem i sin helhet och därefter enklare pilla bort bären. Jag ska eventuellt stamma upp min ena Julia, kanske testar jag om det funkar bättre, fast kall om fingrarna blir jag väl ändå.