Polkabetan, den vackra och goda

I år är det första gången jag odlar polkabeta. Det är en rödbeta fast röd- och vitrandig som en polkagris på insidan. Den är så fin när man delar den itu. När den är rå vill säga. Kokt blir den mer gulaktig med randiga skiftningar. Inte lika snygg men fortfarande väldigt god.

Sensommarens matfavorit har varit chevre-gratinerade polkabetor toppat med honung och hackade hasselnötter.

Koka rödbetorna med skal, rot och en bit av blasten kvar tills de är mjuka. Man kan testa genom att sticka en vass knivspetts i den. Om betan glider av spetsen när man lyfter uppåt är den klar. Att man har kvar lite av blasten och den långa smala roten är för att rödbetan inte ska blöda ut för mycket av sin färg under kokningen.

Slå av kokvattnet och häll på kallt vatten. Låt rödbetorna svalna en stund i kastrullen. Skala sedan genom att gnida eller nypa av skalet. Det går väldigt lätt, men man blir lite rosa om fingrarna.

Ansa eventuellt och skär i bitar. Lägg i en ugnsfast form, smula över chevre, ringla över honung och strö över hackade hasselnötter.

Skjuts in i ugnen tills osten ser mjuk ut eller får färg. Lämplig ugnstemperatur är 200-225 grader.