Snålskjuts

Igår kväll gjorde jag och dottern några av de sista "måstena" innan hemresan. Jag hämtade kavajer hos skräddaren och hon köpte något litet till. Sedan behövde vi ta oss till nästa ställe för att kolla upp priser och tider för att fixa naglarna.

Vi höll utkik efter en Songthaew - en slags gemensamhetstaxi, som beroende på rutt har olika färger här i Hua Hin. Den gröna, som är vanligast, åker vi oftast med. Den passerar infarten till soi 6, där vi bor, på den stora vägen Pretchakasem Road. Men det finns andra som går andra rutter, bland annat de vita som går mellan Night Market och soi 94.

På kvällarna är den gröna oftast fyllda till bristningsgränsen av passagerare, så man brukar få stå. Vi turister brukar klämkäckt säga till varandra när chauffören stannar för att släppa på ytterligare resenärer " there is allways room for one more" och så klämmer vi ihop oss lite till, svettiga och glada.

Det är som ett kortare core-pass att åka inne i songtawen. I alla fall om man inte får sittplats, vilket man sällan får på kvällarna. Då står man i mittgången och håller sig i en stång i biltaket. Det är då det är dags för lite träning: man måste dra in naveln, spänna mage, lår och rumpa samt ställa sig lite bredbent för att hålla balansen. Dessutom är det bra om man är kort, vilket jag är, så slipper man stå böjd. Man kan stå utanför på ett trappsteg också, men där brukar det också bli fullt så fort bänkarna är fyllda. Där fläktar det skönt, men helst sitter jag. Det känns minst trafikfarligt. Därför blev jag och dottern överlyckliga när vi lyckades springa ikapp en vit songthaew som stod vid ett rödljus. Med bara fyra passagerare dessutom. Vi ska få sitta, tjoho. Det är värt att springa för.

Andfådda men skrattande slår vi oss ner innan det slår om till grönt. Det visar sig vara en och samma familj som åker med - en pappa, en mamma och två mellanstora barn. Hela familjen stirrar på oss medan vi fnissar, flamsar och känner oss så lyckliga över att ha hunnit ombord.

Medan bilen ännu står stilla tittar hela familjen avmätt på oss, granskar oss uppifrån och ner med avmätta blickar, och så säger pappan: This is a private tour!