Fem veckor och femton år

Fem veckor har gått sedan vi satte oss i flygplansstolarna mot Thailand. Jag har gått ner i takt så mycket att jag knappt orkar blogga, men ska försöka skärpa mig. För min egen skull, eftersom det hjälper mig att minnas.

I morse sjöng vi för vår dotter. Hon är 15 år nu och nästan vuxen! Lite presenter, sång i valfria stämmor och en minitårta fick förgylla morgonen. Sedan tog vi med fika till skolan för att högtidlighålla henne lite mer. Det passar väldigt bra att hon fyller år på en torsdag just i år. För varje torsdag är det storsamling på skolan vilket innebär att alla barnens anhöriga och vänner är välkomna att delta. Efter samlingen stannar föräldrarna kvar för att fika och prata, medan barnen går till sin lektion.

Idag fick barnen först fika tillsammans med oss innan de gav sig ut i värmen för idrott och röris. Munkar med glasyr, sockermunkar och olika kakor, samt läsk ersatte morgonens fruktstund vilket torde ha gjort barnen extra aktiva. Förhoppningsvis. Och hamnat i lågsocker efter någon timme. Men då hade vi redan åkt hem. Stackars pedagoger!

Att ha barnen i skola här innebär en god möjlighet även för oss föräldrar. Tack vare skolans utflykter och aktiviteter får vi inblick i Thailändsk kultur och vardag. Som till exempel munkarnas välsignelse. Nästa vecka startar skolan ett nytt temaområde att arbeta kring. På tisdag kommer därför barnen att få träna Thaiboxning med en kille som tävlar i just den sporten. Föräldrar är inbjudan att se på under träningen. Men redan i morgon kan vi se thaiboxaren i full aktion när han går en match. Eventuellt törs vi ta oss dit för att kolla.