Om en månad

Just nu har jag svårt att fokusera på att det snart är jul - den högtid som familjen längtar mest efter av alla högtider, inklusive födelsedagar. Säkert av olika orsaker: klappar, mat, tid för eftertanke eller kvalificerad familjetid. Men ändå, en av höjdpunkterna på året.

Det är i och för sig inte så konstigt att jag är splittrad, för om en månad har vi just packat upp våra resväskor och börjat boa in oss i vårt tillfälliga hem.

Där ska vi, som jag har skrivit om tidigare, bo och leva i elva veckor. Vi ska njuta av varandras sällskap, av sol och värme och av den Thailändska kulturen. Det känns fortfarande overkligt att vi ska göra det här, men ändå obeskrivligt härligt! Äntligen ska vi göra det som vi i många år pratat om men inte realiserat.

Min förhoppning är att livstempot där borta blir så lugnt att vi glömmer allt vad vardagsstress heter. Redan nu använder jag tankar på resan för att gå ner i varv. Om något känns dåligt, jobbigt eller stressigt dirigerar jag om tankarna till en sinnebild av det kommande äventyret.

Så julen får ursäkta, men i år har den konkurrens.