måndag 28 januari 2013

Apberget finns på fler ställen än hemma

Vi gjorde en utflykt här om dagen till ett tempelområde som kallas Wat Khao Takiab, vilket lär betyda apberget. Platsen ligger i slutet av strandremsan utmed Hua Hin, uppe på en höjd eller snarare stenklippa.


Man kan ta sig upp till tempelområdet antingen längs en bilväg eller via trappor på norra sidan. Vi valde det sistnämna och passerade därmed en gigantisk budda-staty, 20 meter hög enligt siffror jag hittat på nätet.

Notera människan som står på trappan framför statyn


























På hela området finns också en hel mängd apor, därav namnet Apberget. Där jag bor i vanliga fall, i Sverige alltså, finns ett plats i centrum som i folkmun kallas Apberget. Egentligen är det en utescen med talarstol, men till vardags sitter folk på trapporna och käkar rullkebab, glass eller bara hänger. Därför tyckte jag att det var lite kul att det här tempelområdet i Hua Hin kallas samma sak.


Trapporna upp var ett smärre fyspass kan jag lungt påstå. Men man brukar säga att det är lättare att gå uppför än nerför, så jag borde inte klaga. Man kunde se på en katt som vi mötte i trappan att det var svårt för den att gå nerför och att den tog det väldigt försiktigt.


De första aporna vi stötte på fascinerade naturligtvis. Att få se djur i vilt tillstånd är något speciellt även om dessa helt vant sig med mänsklig närvaro. Något som de förstås lärt sig att dra fördel av genom att stjäla allt de kunde lägga sina små aphänder på.


Den första apan vi stötte på satt och mumsade på något som den möjligtvis kan ha kommit över genom en överraskningsmanöver. En annan tog samma väg upp som vi, det vill säga trapporna. Den och katten brydde sig förresten inte ett dugg om varandra, när de passerade i trappan.


När vi sedan gick vidare mot själva templet stötte vi på flera grupper med apor i olika sociala konstellationer som jag som primatsläkting kan relatera till. Där var små apungar som kivades precis som människobarn, vuxna apor som blev putsade som vore de hos frisören. Och så den här mamman som låter sin unge dia samtidigt som hon håller koll på andra flockmedlemmar.


1 kommentar:

  1. Såå intressant. Kommer själv ihåg då vi besökte ett tempel uppe i norr,vill minnas att det var ca 350 trappsteg. Tur att vi var unga då. Trappstegen är ju inte heller helt avpassade efter steglängden. Kantänkas det kan bli lite träningsvärk för den som är ovan. Söt kissekatt och även apekatterna /LS

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.