Symmetriska former i botanikens värld

Det finns många intressanta växter i trädgården till huset där vi bor i Hua Hin. I trädgården finns bland annat en The Travellers Palm, eller Ravenala madagascariensis (vad den hette kände jag inte till innan, även om jag är trädgårdsnörd, utan jag googlade och fick träff här). Växten är verkligen speciell. Första bilden är en närbild där jag fotograferar upp längsmed stammen.

 

På andra bilden återfinns samma planta längst bak. Förhoppningsvis kan bilden något så när avspegla rätt perspektiv. Den är i alla fall flera meter hög, kanske åtta meter, och har en diameter på kanske trettio-fyrtio centimeter. Alla blad växer ut likt en solfjäder vilket gör att växten är helt platt åt två håll, som ger en fram- och en baksida. Utmed sidorna breder bladen ut sig som armar som strävar uppåt. Jag tycker att den har en väldigt vacker, med sin skulpturala och symmetriska form.

För jag gillar symmetri. Jag har funderat kring varför det är så, och kommit fram till att jag tycker om symmetri eftersom det innebär att min hjärna får vila när mina ögon betraktar något symmetriskt. Om det istället är rörigt och kaosartat behöver min hjärna lägga ner mer energi på att analysera synintrycken, än om allt är i symmetrisk ordning. Ordning enligt mitt sätt att se, ska jag väl tillägga för att vara tydlig.

Men jag har ändå märkt att jag med åren blivit mer och mer tolerant mot andra formationer än det klassiska altararrangemanget. Det vill säga en sak i mitten och två andra på var sin sida om. Fast troligtvis har det med erfarenhet att göra. Min hjärnan har lärt sig att förstå andra former och därför accepterar den dessa fortare. Så nu för tiden får det gärna vara lite asymmetriskt, men inom rimliga gränser. Jag hanterar utan problem oregelbundna grupperingar om tre av någonting till exempel. Snabbt hittar hjärnan en triangel och får därefter vila. En gruppering om fem kan också funka om det gäller växter. Fast där kan även fyra vara helt okey, om tre av växterna sitter närmare varandra inom triangelformen, och den fjärde lite längre ifrån. Som vore den på rymmen. Och helst ska växterna vara av samma sort, men även där håller hjärnan på att lära sig.

Så nu för tiden kan det börja klia i fingrarna om jag ser tre föremål uppställda på rad. Då vill jag hellre gruppera om den till en triangel. Här i huset som vi hyr, har jag redan börjat flytta runt på hyresvärdarnas grejer. Allt för att få dem att passa min så kallade ordning. Resan hit var så rörig och kaosartad att hjärnan fick extremt stort behov av struktur, logik och symmetri efteråt. Jag har därför inte kunnat lägga band på mitt arrangerande. Inte heller vänta tills hyresvärdarna, som för tillfället lånar ett av de andra husen på området, lämnar Hua Hin.

Många gånger tycker jag att jag har en klar logik bakom mitt arrangerande, men om den logiken är lika uppenbar för andra som för mig är kanske inte lika troligt. Inte helt förvånande har vi flera psykiatriska diagnoser i släkten.

Och som vi säger i familjen det finns ingen normal människa som inte är lite tokig. I vår släkt är det helt enkelt normalt att vara lite eljest. Som tuppen.