Om man som jag är road av trädgård och odling kan man med fördel låta några plantor i köksträdgården gå i frö. På så sätt tar man fram sitt eget utsäde inför nästkommande år. För andra året i rad lät jag till exempel några baljor av sockerärter mogna helt för att ha som utsäde nästa år. Sockerärtor äter man annars innan ärtorna i skidan blir för stora. Ju närmare mognad, desto beskare ärta. Så man behöver i princip bara köpa utsäde av ärtor en gång, sedan kan man hålla sig självförsörjande.
Ruccola är också lätt att få frön av. Den går i blom tidigt men får inte särskilt snygga blommor. Eller i alla fall inte den enklare ruccolavarianten sandsenap som får gula blommor. Jag har en annan sort som jag tror är en äkta ruccola. Den får vaniljgula blommor med mörka nerver och är rätt fin om den blandas med andra växter eller planteras tätt.
Av misstag provade jag med morot för några år sedan. Jag hade helt enkelt missat att dra upp en morot hösten innan och nästföljande år gick den i blom. Inte särskilt vacker till utseendet men på något sätt vacker ändå med sin kraft och livsvilja. Jag kommer inte ihåg om jag tog rätt på och sådde fröna. Bara att jag hela sommaren fick motivera en av sönerna att inte dra upp den innan fröna hade mognat. Jag försökte få honom intresserad av frötillväxten som ett experiment, om det skulle kunna gå att odla morötter av fröna. Men han var mest nyfiken på roten och föreställde sig den både som gigantisk och extra saftig efter två somrar i jorden. Min idé om frö, grobarhet och försöksodling var naturligtvis ett alldeles för långt tidsperspektiv för en ivrig liten grabb. När vi väl drog upp den, och ja det var han som fick göra det, var den blek i färgen och såg inte särskilt aptitlig ut. Dessutom var den nästan luden av alla små rötter som bildats utmed hela den tjocka pålroten för att försörja fröställningen med näring och vatten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.