Jaha, så är man ett år äldre. Hur många år klokare är jag då? Ja, det kan man fråga sig.
Jag tycker nog att jag understundom är förhållandevis klok. Men allt är ju som bekant relativt. Och det är väl inte själva åren som gör oss klokare utan de erfarenheter livet ger.
Jag försöker väl som de flesta, antar jag, lära av tillfällen som känns relevanta. Och så, någon gång emellanåt, faller polletten ner. Man har lärt sig något nytt, fått en insikt om sig själv eller sina tillkortakommanden. Om man är beredd på att ta dom chanserna kanske man kan bli lite klokare.
Har åldern gjort mig tålmodigare då? Ja, kanske. Jag har bland mina närmaste ett erkänt ettrigt temperament och kort stubin, även om stubinen är något längre nu för tiden. Fast när jag känner mig stressad är stubinen obefintlig och tålamodet som bortblåst. Men som sagt, det har blivit bättre.
För jag har genom jobbiga erfarenheter fått ökad insikt om och bättre förståelse för de signaler som berättar att jag är stressad. Både de kroppsliga och de psykiska signalerna. Numera noterar jag och försöker reflektera över kroppsliga åkommor som svidande mage, stela axlar och spänningshuvudvärk. Eller psykiska symptom som nedstämdhet, sömnsvårigheter och ängslig oro. Jag ställer mig frågor som Varför känner jag som jag gör? Vad kan det bero på? Spelar det någon roll, egentligen? Kan jag göra något åt det? Ofta räcker det för att jag ska få nya perspektiv och annat förhållningssätt till grundproblemet eller stressorsaken.
Och det mår jag bättre av. Det måste jag väl ändå säga är en form av klokskap, att tillåta sig själv att må bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.