Än finns tid

Än finns en hel del att njuta av i trädgården. Jag går en runda och hittar rara blommor, vackra blad, intressanta fröställningar och sprakande färger.

Somliga växter har sin blomningsperiod nu och visar sig från sin absolut vackraste sida. Syrenhortensians blomklasar med både pyttesmå fertila blommor och stora sterila lockar till beundrande blickar. Mustila heter sorten.

 

Man måste krypa ända ner mot marken för att få beundra de små söta blommorna på det här kaukasiska fetbladet. Sorten heter Fuldaglut.

Den ljusrosa höstanemonen Andrea Atkinson har en skimrande baksida som i mitt tycke är ännu vackrare än dess framsida. Och den lilla söta bulliga och ludna blomknoppen kan man inte låta bli att stryka fingertoppen över.

Vissa plantor ger inte upp hoppet.Som de livskraftiga jordgubbsplantorna som envist fortsätter att skicka ut revor i hopp om lite jord att slå rot i. Bladen håller sig faktiskt gröna hela vintern men här i Norrland döljs de av ett tjockt täcke snö.

Även ormbunkens blad är gröna länge. När den milda vårstädningen tar vid finns oftast några gröna blad, men de flesta har blivit sega och bruna av snömassorna.

Somliga blommor i trädgården har sedan länge blommat över, men bjuder på vackra frödelar eller blad. Alpklematisens fluffiga fröställningar hänger kvar ända tills vårstormarna blåser iväg med dem. Men innan dess lägger kung Bore ett glittrigt hölje av frost som extra dekor.

Vallmons frökapsel lockar till närstudie.

Jack Frost är en väldigt vacker kaukasisk förgätmigej. Blommorna som kommer på våren är ljust blå, eller himmelsblå enligt litteraturen. Väldigt söta, men det är för de brokiga bladens skull jag har den i ett skuggigt parti av trädgården.

Till sist har vi de brinnande höstfärgerna. Aroniahäckens blad riktigt lyser i rödorange.

Rönnbären sitter fortfarande kvar, men snart kommer sidensvansarna och kalasar på dem. De brukar vänta tills bären har jäst och gör dem snurriga i sina små fågelhuvuden.