Det här tror jag vi tar och skiter i

Jag håller på att värdera årets odlingsinsatser mot utfallet och har kommit till tomater och paprika.

Jag har bara provat att odla tomat en gång tidigare och det var för minst tio år sedan. Det gick inte så bra då vill jag minnas, få tomater med för mycket jobb och jag var avskräckt för ett decennium. Men så i våras hittade jag en sort som jag trodde skulle klara att växa utomhus, på min altan, i Norrland, mot en södervägg. Och dessutom ge lite skörd medan sommaren ännu var. Jag hittade frön till en busktomat vid namn Bloody Butcher, bara namnet gjorde det hela lite spännande, och som klassades som en tidig sort. Det är alltid bra att hitta utsäde som klassas som tidiga när man odlar i Norrland. För då kanske man hinner skörda innan frosten, i alla fall enligt litteraturen.

Så jag sådde mina tomatfrön, skolade om och skolade om och skolade om tills de till slut hamnade i var sin tjugoliters-hink. Drömmande föreställde jag mig att få plocka solvarma tomater till måltiderna, och mellan måltiderna också för den delen. Men en bit in på sommaren, när inga blommor ännu syntes till på tomatplantorna, bestämde jag mig för att skapa lite bättre odlingsförutsättningar. Jag köpte en växthusliknande hylla med plastöverdrag och ställde in tomathinkarna i. Fortfarande på en altan, i Norrland, mot en södervägg. Allt för att tomaterna skulle få ett varmare och jämnare klimat.

Plastöverdraget luktade vedervärdigt när solen gassade på och jag fick för mig att tomaterna skulle bli giftiga av de frigjorda plastgaserna. Tomaterna lastades ur och hyllan flyttades till odlingsdelen som ligger i bakkant av trädgården. Allt för att slippa plastlukten. Efter det blev nog tomaterna lite styvmoderligt behandlade. För de gav en väldigt liten skörd och rodnade först när de plockats av och legat på fat inne i värmen någon vecka eller två.

Jag sådde paprika också. En liten gullig sort som jag hade stora förhoppningar på. En buskvariant den med, vid namn Redskin. Men det var först i september som den började få uppsvällda frukter. Nu hoppas jag att de snart börjar mogna och väntar med spänning på att de ska skifta färg mot det röda. 

Just nu känns det lite surt och jag är inte säker på att jag kommer att odla tomater igen förrän jag har ett riktigt växthus. Paprika kommer jag nog inte heller att odla igen, däremot chili. Jag fick en färdig planta habanerochili förra året. Den gav små starka frukter hela förra sommaren, hösten och stor del av vintern. Det var först nu i våras den gav upp. Jag gillar helt enkelt inte att odla växter som kräver mycket fjäsk och omvårdad, men som sedan i alla fall är snåla med att ge tillbaka. Ungefär som med människor kan jag tänka mig.