Att medarbeta sig själv

Jag läser ofta Underbara Claras blogg för jag tycker att hon är så klok och ger så mycket kreativ inspiration. För inte så länge sedan hade hon ett fint inlägg om att vara manisk. Mot slutet av inlägget skrev hon "Det fina med att analysera sig själv är att man kan sluta försöka motarbeta den man är och istället hitta sätt att bejaka och utnyttja sina olika sidor."

Det slog an i mig när jag läste det och jag tänkte: ja, varför gör man så mot sig själv, motarbetar sin personlighet? För det känner jag verkligen igen mig i.

I många år såg jag bara det negativa med att vara kvällspigg och fruktansvärt morgontrött. Har man har sett Kalle Ankas jul och drar sig till minnes sekvensen där Kalle sitter på sängkanten i husvagnen, trött som få och bara vill somna om, ja då har man bilden av min morgontrötthet klar för sig. Man kan inte förvänta sig att jag ska vara med i en avancerad konversation eller få mig delaktig i viktiga beslut på morgonen. För det går bara inte. Min hjärna är fortfarande kvar på kudden.

Så, i min känsla av att inte räcka till jämförde jag mig med andra. Med min man bland andra, som är avundsvärt morgonpigg. Han kan röja i köket, skura badrum och toaletter, dammsuga hela huset och ge sig ut på en längre joggingtur innan jag ens har dukat fram min helgfrukost. Att jag själv inte har några problem med att röja upp i köket sent en kväll efter en bättre middag, baka ända fram till läggdags eller hänga dagens sista tvätt fastän klockan är över midnatt, det värderade jag inte lika högt.

Jag började fundera på varför jag höjde min mans insatser till skyarna medan mina egna hamnade under skosulan. Det jag kom fram till var att när jag inte upplevde sysslan som besvärlig så var den inte lika mycket värd. Jag motarbetade alltså det faktum att jag på kvällen har en naturlig energi som hjälper mig att utföra sysslor utan att känna motstånd eller besvär. Förutom dammsugning då, som jag avskyr. Alltid. Oavsett tidpunkt på dygnet. Jag har alltid ett motstånd till att dammsuga och kan därför känna mig överdrivet stolt de få gånger jag gör det.

Någonstans på vägen har jag börjat ändra förhållningssätt. Från att bara ha sett nackdelar med min kvällspigghet kan jag idag säga att jag är nöjd med den. Och därför, om jag måste dammsuga, är det bäst om jag gör det på kvällen då den rätta energin finns. Nu vill jag fokusera på möjligheterna och inte hindren med min personlighet och som Underbara Clara skriver sluta försöka motarbeta den man är och istället hitta sätt att bejaka och utnyttja sina olika sidor.