För några veckor sedan fick jag en ny jobbtelefon. En iPhone. Men inget fodral. Naturligtvis vill man vara extra rädd om en telefon som tillhör jobbet, så fram tills nyligen har den fått ligga i leveranslådan för att inte repas.
På fikarasterna har jag sneglat på andras mobilfodral för att om möjligt hitta det optimala. En kollega visade sitt snygga vita skinnfodral med en riktigt smart lösning. På många fodral får man pilla som tusan för att få upp telefonen ur fodralet, men på det här fanns en rem med spänne. När man drar i remmen följer telefonen med upp ur fodralet. Verkligen smart, och är det något jag går i gång på så är det smarta lösningar.
Inspirerad av det där fodralet har jag nu virkat min egen variant. Av tjockt och mjukt yllegarn och ett spänne från en gammal duffel. Gosigt för mobilen, men kanske inte så stöttåligt. När man drar i låstampen följer mobilen med upp - precis som på kollegans fodral.
Men så bara någon dag efter att mitt egenhändigt gjorda mobilfodral var klart, kom en födelsedag med uppvaktning och paket. I ett av paketen låg ett jättesnyggt och riktigt praktiskt mobilfodral i svart skinn.
Man öppnar det som en bok och det fiffigaste av allt är att man inte behöver ta ur telefonen för att surfa, fotografera, ringa eller svara.
Så nu har jag två mobilfodral. Var och en fiffig på sitt sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.