Jag vill hoppa av

Jag kan inte förlika mig med det faktum att jag som välmående västerlänningar är en bidragande del i den oreflekterade konsumtionshetsen.

Vårt konsumtionssamhälles grundbult går ut på att kvantitet går före kvalitet, produkter skapas eller tjänster erbjuds till minsta möjliga kostnad, allt utan någon som helst hänsyn till människa eller miljö. Varor produceras så snabbt, billigt och i sådana enorma kvantiteter att all respekt för liv försvinner. Djur föds upp och lever under vidriga förhållande för att inte sällan avlivas bortom alla etiska grundprinciper. Grödor gen-manipuleras, övergödslas och besprutas för att ge största möjliga avkastning. Kläder och dess råvaror tas fram av extremt underbetalda arbetare under miljövidriga förhållanden både för dem själva och jordklotet. Hur man gör och vad de får för konsekvenser är underordnat, bara den ekonomiska vinningen maximeras.

Jag vill egentligen inte vara medskapande till den här typen av samhället, men hur i hela friden ska man göra för att bryta sig ur? Visst, vi källsorterar, komposterar hushållsavfall, handlar en hel del ekologiska livsmedel och det händer att vi köper ekokläder ibland. Och så har vi åtminstone en köttfri dag i veckan, men det är ju inte särskilt svårt då de yngre barnen gärna skulle äta pannkaka sju dagar i veckan. Ungefär tre dagar per månaden äter vi någon mer smakrik vegetarisk rätt. Det blir ofta linsgryta eller kikärtsbiffar. Men inte räcker det på långa vägar.

Åh vad jag vill hoppa av den här hemska karusellen. Men den snurrar alldeles, alldeles för fort!